Jag förvånade mig själv i helgen med att längta hem.
Hem, en lägenhet där jag bott en halv vecka.
En lägenhet full av kartonger och påsar.
Med två otjänliga sovrum och ett infernaliskt aprikos extrabadrum.
105 kvm med svart klinkergolv, postmodern fläktkåpa, skog utanför fönstret.
Med takhöjd, yta, luft.
Vissa dagar vill jag bara åka härifrån, men ändå vet jag ju.
Det kommer att bli bra, det kommer att bli fantastiskt bra.
Finast var ändå när bilen rullade in på parkeringen och en sömnig Siri ramlade ut och sa: "Borta bra med hemma bäst".
Alldeles nytt, men åh så hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar