Enjoy:
Hamlet brukar ofta kallas för den första moderna människan i litteraturen.
Det kanske är en sanning med modifikation, men vad i dramat kan man då tänkas
syfta på?
Hamlet är en stor grubblare. Genom dramat är det inte handlingar, utan Hamlets tankar och känslor som står i centrum samt hans oförmåga att handla, att ta ett beslut.
Ett mycket modernt grepp som kan jämföras med romantikens ”Den unge Werthers lidande” av Goethe, ett verk som skrevs nästan två hundra år efter det att Shakespeare skrev ”Hamlet”.
Också Werther är en känslostyrd grubblare, inkapabel att släppa greppet om det som plågar honom, och likt Hamlet funderar han på att ta livet av sig (även om Werthers tankar, till skillnad mot Hamlets, omsätts i handling).
Hamlet är en anti-hjälte i en tid då termen var ett okänt begrepp.
Han är trolös, ambitionslös, introvert och självupptagen.Han anser inte att livet är värt någonting.
Varför hämnas sin far när det inte är värt mödan?
I slutändan ska vi ändå bliva jord:
"O, that that earth, which kept the world in awe,
Should patch a wall t'expel the winter's flaw."
(William Shakespeare: The Complete Works, sid. 330).
Han är inte en modig och rättrådig man med ett öde att uppfylla eller en uppgift att lösa.
Han har inget land att rädda, ingen prinsessa inlåst i ett torn att befria.
Han är en ambivalent och deprimerande typ som håller monologer om att vara eller inte vara, om livets förgänglighet och målar allt i svartaste svart.
Han iscensätter hellre galenskap och smyger som katten runt het gröt än att ställa sin styvfar/farbror till svars.
Hamlet lever i en värld där tingen inte är indelade i svart eller vitt.
Alltså en värld mer lik våran, full av gråskalor.
Han har ingen hederskänsla eller ära som ger honom modet att agera.
Han har ingen tro som kan låta honom lägga sitt öde i guds händer.
Istället är han fylld av tvivel och tvehågsenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar