Jag ska gifta mig med din spikmatta.
Sen ska vi skaffa en massa finska spikmattebarn.
Och det finns inget du kan göra åt saken.
Sedan kommer din spikmatta plötsligt inte ha tid för dig längre.
"Men du ser väl att jag är upptagen?", säger den, med två griniga ungar på vardera höft.
"Förväntar du dig verkligen att jag bara ska släppa det här och slänga mig på backen så att du ska kunna lägga dig på mig? Va? För att du är lite stressad."
Och då skäms du såklart.
Och förklarar att det naturligtvis inte var så du menade, att du bara undrade, och jo det var ju dumt.
Sen vågar du aldrig fråga mer. Och blir stressad.
Kanske funderar du på att köpa en ny spikmatta.
Men det känns inte värt det, du vet ju hur det kan bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar