Makaroniångest!

Idag är en sådan dag då jag bara vill ge över allt ansvar till någon annan, bygga en koja under köksbordet och läsa Kalle Anka pockets.
Jag har hamnat i en återvändsgränd utbildningsmässigt.

Jag vet vad jag vill läsa, men jag vet att jag borde välja något mer praktiskt.
Vardagligt. Ett jobb man går till och går hem ifrån utan att det utvecklat en på annat sätt än att man fått pengar till ytterligare en hyra.
Och naturligtvis råmar rebellen i mig av ilska. Och vanmakt. Men det är väl så det får vara.
Och varför kan jag inte ha tekniska intressen? Eller brinna för VVS, eller skogsarbete? Varför känns allt så främmande, förutom min älskade historia, religionsvetenskap och filosofi. Tänk bara att få förkovra sig i vackra böcker om kulturhistoria!
Vilken total lycka.

Men, men.
Det är väl därför man skaffar sig en hobby.
Som man har tid att ägna sig åt en månad om året.
Åh suck.
Det här är inte hur jag vill leva, får man backa? Börja om?
Allt ska inte vara roligt, men kan inte åtminstone en stor bit av vardagen vara rolig?
Måste verkligen allt vara grått makaroniklet och blaskig himmel?

Fiska upp mig!