tisdag, augusti 17, 2010

Två skäl till att folk (med all rätt) tycker att jag är konstig: (På ett dåligt vis)


Jag: (kommenterar en bild)
Oj vad glossigt hår!

Kusin: ja, det måste ha varit nyfärgat :) för det ser likada glansigt ut i orginalfotot.

Kusin: Jag vill ha lugg igen. Varför måste man ha sånt korvhår som gör det så svårt att ha lugg för? :(

Jag: Jag saknar också min lugg,det får bli till vintern. Men då syns den inte, för mössan. Oj voj!

[allt fortskrider normalt. en helt normal konversation. bra bra]


Kusin: haha. jag blev sugen redan i början av året, men det var onödigt att klippa lugg för jag måste ha keps på jobbet som ändå skulle förstöra luggen. Nu när jag snart slutar är det höst och fuktigt och blåsigt, inget luggväder. Och sen blir det vinter och mössa. Oj voi oi voj!

[och här kan jag inte hålla mig och allt spårar ut]

Jag: Men keps och mössor borde ju hjälpa luggen att ligga rakt och platt! Man kanske ska ha en lång lugg, så ligger den platt så och sticker ut. Bara att man inte får ta av sig mössan/kepsen. Eller ha en massa anti-wheater spray i. Eller tapetklister. Eller gips!

[och så blir det värre]

Jag: Eller så gipsar man hela sig, och leker staty!

[och ännu värre]

Jag: Betong däremot är en dum idé.

Varför kan jag inte bara vara normal!?


Faktarutan:

"Vanligtvis menar man med normal att någon är eller beter sig som flerparten av hur 'folk' är och eller beter sig. Man väntar sig heller inte av 'normala' människor att dem är särskilt religiösa och framför allt, att dem visar det.

Problemet är att nu för tiden ändras uppfattningen av vad som är 'normal' från ett decennium till det andra. Tur bara att bland annat populärpressen håller oss underrättat!

Normalitet är egentligen inget statistiskt begrepp, den refererar till en norm, en fullkomlighetens modell, till det gyllene medlet som man bör anamma. Den pekar på vad vi borde vara, inte vad de flesta strävar efter. Därav följer att normalitet är ett tillstånd man bör sträva efter, ett mål."


(Observera att stavfelen inte är mina, jag kan skilja på de och dem. Samt de olika böjningsformerna av underättat.)

1 kommentar:

Moomin sa...

Äsch, normal är ju hur tråkigt som helst. Jag ser massor av "normala" människor på jobbet och jag vill inte bli som dem.