Ibland önskar jag:

* Att jag orkade laga rolig, ny och underbar mat varje dag.

* Att jag orkade fylla frys och skafferi med de mest fantasieggande kakor och bakverk att trolla fram åt Siri.

* Att jag hade sträng självdiciplin och kunde vara smalvälmanikyreradväldoftandefriseradvälsminkadblablabla.

* Att jag hade en spikrak karriär framför mig som bara leder uppåt.

* Men att jag samtidigt kommer att ha en massa tid över för familj och vänner.

* Att mitt hem var sådär fantastiskt mysigt att folk bara skulle sjunka ner i soffan och slappna av.

* Att jag var grym på att konversera människor, istället för att dra fåniga skämt och snöa in på någon händelse som utspelade sig för tio år sedan.

Men istället för att späka mig själv med dylikt tänker jag inse att:

* Man inte måste prestera hela tiden, och att det finns en tjusning i enklare och vanligare mat också. Samt att mitt modifierande av dessa många gånger räcker.

* Det blir mer speciellt när jag bakar ibland, tillsammans med Siri. Så att hon får använda sin egna fantasi.

* Smal inte är lycklig, och jag är knappast en bättre människa bara för att jag använder porplåster och hårolja. Jag är jag, med alla brister och olater, och jag är rätt charmig just så.

* Mitt hem är, liksom jag, mysigt på sitt sätt. Med sina lutande golv, spruckna väggar och märkligheter.

* jag kommer aldrig att bli en sådan som människor automatiskt tycker om. Men å andra sidan sker på så vis en omedelbar utgallring bland de jag möter vilket har lett till att de vänner jag har är få, men alldeles, alldeles underbara.

* Och sist men inte minst: Nena, är du en karriärmänniska? Nej. Strävar du efter makt och pengar? Absolut inte! Så vad ska en sådan karriär då vara bra för? Nej, vad jag behöver är helt enkelt ett jobb jag trivs med. Något som gör mig glad. Och jag tror jag kan vara på väg mot just det.

Varför ska en massa destruktiva tankar hela tiden smyga sig på?
Varför ska man se på sig själv med sin absolut strängaste, mest dömande och kritiska blick?

Jag önskar att jag kunde applicera min bild av mina vänner på deras självbild. Som att fästa ett genomskinligt papper över deras självbild, där jag målat min egen. Tänk hur de skulle älska sig själva då. Ack ja, om ändå.

Nu ska jag sluta svamla. Tack för att du orkade läsa hit ner!