Jag har hamnat i någon sorts svacka där jag bara går runt och väntar på att något ska hända. Inte bra, jag vet. Man måste vara aktiv! Man måste spotta i nävarna och se till att saker händer, att hjulen rör på sig. Snurr-snurr till tidens ände.
Men jag vet inte, jag tror jag behöver det här just nu. Få pausa ett litet, litet tag.
Det har varit alldeles för mycket av mycket på sistonde, och alldeles för lite av annat. Sen hjälper väl inte min oförmåga att "prata ut" om det som verkligen behöver vädras heller. Men det löser sig, herregud jag landar alltid på benen.
Men som sagt, paus. Jag har inte sovit ordentligt på över en vecka nu.
Jag har ätit i snitt en måltid om dagen i två veckor.
Allt kombinerat har fått mig i ett dval-liknande tillstånd.
Inte negativt, inte positivt, helt enkelt ett icke-tillstånd i väntan på att allt ska börja rinna på igen, som det alltid gör.
Och här kan den som vill infoga Days of our lifes repliken, om ni är på det humöret.
2 kommentarer:
Det är för att vi är så indoktrinerade att vi måste vara "framåt" hela tiden. Vi är unga, snabba och vi förväntas vara aktiva. Det gör att vi inte ens kan slappna av när vi inte behöver göra någonting.
sant sant!
Skicka en kommentar