När min kära vän Jonatan var liten skulle han gå på maskerad.
Han ville av okänd anledning väldigt gärna gå som en hattifnatt.
Dock hade hans mor bara brunt tyg.
Han var tydligen måttligt road av att gå som bajskorv.
Och jag vet att jag borde vara vuxen och mogen vid det här laget, men varenda gång jag tänker på en trumpen mini-tamtam i sin bruna dräkt så bryter jag ihop.
Jonatan , om du någon gång undrar över meningen med din existens så har du iallafall ett skäl här!
2 kommentarer:
ehm, ja, de var tider det.. Kul att du får lite användning av min minst sagt misslyckade maskeradutklädnad. :)
Aww, det var det värsta :D
Och hattifnattar skrämmer livet ur mig o.O
Skicka en kommentar