Eeek, a peek!

Vem är du som googlar mig, med mitt fullständiga namn.
Friend or foe?

På väg till skolan imorse rämnade plötsligt marken under mina fötter.
Förvirrad och omskakad fann jag mig stående i ett hål.
Ett hål som brutits upp, mitt i gångvägen.
Antagligen har några lustiga typer stulit konerna som ska varna för just nämnda hål.

Hålet var ungefär lika djupt som jag var lång, så att ta mig upp själv var uteslutet. Efter ett tag kom en ung grabb på cykel.
"Hallå!" ropade jag, och hoppade så att mitt huvud skulle sticka upp ur hålet. "Pang" skrällde det och så for grabb och cykel i backen i en hög av idel flaxande armar, ben och hår.
När han trasslat ut sina gängliga leder försökte han så dra upp mig ur hålet, men med tanke på hans gängliga fysionomi visade det sig vara dödfött. Så vi inväntade draghjälp. Efter en kvart kom en gammal man med en tax. Inte riktigt den draghjälp vi hade hoppats på. Så stod vi där, jag i hålet, grabben, gubben och taxen ovanför, och misströstade.
Då kom plötsligt en kvinna gående.
Jag är inte ett fan av att ta till stereotyper, men denna kvinna kan jag bara beskriva med ett ord - butchflata. Med bister blick traskade hon fram till oss, lyssnade knappt på grabbens förklaring utan sopade honom bara åt sidan, tog tag i mina handleder och plötsligt flög jag upp genom luften för att genast finna mig stående på gångvägen igen.
Hennes bistra blicka for över mig där jag stod omtumlad, ruffsig och generad.
Så drog hon lite på överläppen, gav mig en nick och fortsatte gå.

Jag, grabben och gubben stirrade mållösa efter henne.
Taxen var fullt upptagen med att bajsa i diket.