söndag, november 07, 2010

Popplarnas populistiska pardans.

Kära herr Arnulf!

Häromdagen var jag ute och flanerade.
Jag hade just passerat slottet då en man tilltalade mig.
Han frågde om jag härstammade från Finland eller Amerikatt.
Tydligen har jag en amerikansk käklinje.
Vidare inviterade han mig till möte på valfritt diskotek under lördagsnatten.
Jag avböjde.
Då undrade han om jag kunde tänka mig att låta honom bjuda på en öl på valfritt ölcafé i närheten.
Jag förklarade att jag var strängt upptagen med att vara mor.
Efter en del övertalningsförsök och tusen frågor om mitt liv och leverne avek han så med ett "Tack ändå!". Tack själv, svarade jag.

Hur kommer det sig att jag apellerar så till män mellan 35-55 med arabiskt påbrå, 22 åringar som fortfarande bor hemma och åttaåriga pojkar?

Denna reflektion fick mig att känna en stor glädje för det faktum att jag är upptagen och trolovad.

Hallelujah, jag slipper singelträsket!

Skriv mig snart Arnulf, och förtälj mig om popplarna, kravatten och Berlins blomsterålder.

din förtrogna

Nenalique von Clique.

1 kommentar:

ostro sa...

Jag känner en viss saknad efter inviter från alkoholiserade män i 50-års åldern att komma hem till dem och dricka öl och spela TV-spel. Hände jämt när jag var 16-20nånting.